VILKEN ÄR HOCKEYGYMNASIUMS FRAMTID?

Hur ser Svenska Hockeyförbundet på ungdomsutveckling i framtiden?

De senaste åren har det varit mycket diskussioner om ungdomsutveckling. Svenska Ishockeyförbundet har beslutat:

inga cuper med individuell statistik före U13.
inga tabeller för barn yngre än U13.
utredning av begränsning av övergångar innan U16.
ingen selektering till ett TV-pucklag före 1 januari när spelarna är U15.

Allt detta som ett försök att förbättra miljön inom barn- och ungdomshockeyn.

– Vi vill skapa bästa möjliga förutsättningar för en sund och inkluderande barn- och ungdomsishockey där barn får vara barn och inte ses som små vuxna, säger förbundets ordförande Anders Larsson.

Svensk Hockey arbetar för att barn och ungdomar ska vara kvar i sin hemmamiljö och utvecklas. Ishockeyförbund har till exempel i samråd med Stockholmsföreningar en gemensam syn om att barn och ungdomar ska utvecklas och spela ishockey i sin hemmaförening. De spelare som väljer att stanna kvar i sin hemmaförening fortsätter i regel längre med ishockey. Det är viktigt att tänka igenom ett föreningsbyte noggrant då det inte alltid gynnar spelarens trygghet och utveckling. Därför finns en fastställd process som skall följas.

Är det verkligen dåligt för ungdomar att spela tabeller inom idrott?

Kanske är vi inte alltid medvetna om det, men tävling mellan ungdomar är någonting naturligt som pågår redan i skolan, i samhället och även på träningar. Det är ett naturligt sätt där vi systematiskt mäter vår styrka. Barnen lär sig ofta på ett lekfullt sätt hur de kan hantera motgångar. Motgångar behöver då inte alltid ses som negativt. Ju tidigare barnen kan hantera vissa situationer, desto lättare blir det att ta hand om kommande utmaningar i livet och tar sitt egen ansvar. En viktig roll i det hela är ledares kunskap inom ledarskap där de ser till att barnen känner sig trygga och är delaktiga i laget.

Hur påverkas spelare och föreningar av flytt till andra klubbar?

Det är inget snack om att barn som befinner sig i en trygg miljö oftare utvecklas bättre. Att vara borta från sin trygga miljö, kompisar, och föräldrar, men framför allt möta sina motgångar ensam, är mycket tuffare än de flesta tror. Att flytta till en annan förening och eventuellt en ny stad kan självklart ha olika orsaker. Barnet kanske inte får rätt utmaning längre, det kanske vill tävla för att kunna mäta sig med andra spelare eller kan ha blivit mobbad, familjen kan ha flyttat på grund av jobb etcetera. Om vi nu bortser från föräldrar eller tränares inflytande, hur många barn skulle då ta ett eget beslut om att lämna sin trygga miljö? Självklart ser föreningar hellre att barnen stannar för att kunna skapa en bra ungdomsverksamhet i hemmaklubben. Men hur ser de föreningar på det som tar emot spelare?

Hur viktigt är bra ledarskap för ungdomsverksamhet?

I nästan alla föreningar hjälper många till ideellt och om dåligt ledarskap inträder kan flera års investering bli förstörd. Det är förståeligt att många föreningar inte går runt utan ideell verksamhet och då inte vågar ställa för höga krav på ideella ledare och tränare. Konsekvensen på ledningsnivå kan bli att de som arbetar ideellt slutar, men i ungdomsverksamheten kan det ge ännu större konsekvenser där barnen drabbas, mår dåligt och kanske byter till en annan klubb eller i värsta fall slutar helt. Detta kan påverka föreningens ekonomi hårt då de kan bli tvungna att lägga ner delar av sin verksamhet eller till och med ett helt lag.

Hur ser hockeygymnasiums verksamhet ut i Sverige?

I Sverige finns det tre olika nivåer av hockeygymnasier, den nationella och två lokala varianter. Den största skillnaden mellan dem är i stort sätt resurser. De som bedriver de nationella NIU hockeygymnasier är mestadels klubbar från Hockeyallsvenskan och SHL. Professionella klubbar, ofta med en stark ekonomi, med anställda professionella tränare har tillgång till alla möjliga resurser för att kunna utveckla deras verksamhet. Klubben investerar mycket i sin ungdomsverksamhet med förhoppning om att vissa spelare når deras A-lag eller kan bli sålda till andra klubbar, vilket i sin tur genererar ersättning för deras investering.

Inom näringslivet är det egentligen inga konstigheter. Många företag söker tidigt upp duktiga studenter för att internt kunna utbilda dem vidare och sedan kunna erbjuda dem ett långfristigt kontrakt. Allt detta för att bygga upp och utöka företagens stryka på marknaden i framtiden med rätt och kompetent personal. Inom hockey är trenden dessvärre tvärtom, där kanske mindre än 1 % av deras utbildade studenter hamnar i företagens verksamhet och ger därmed en förlust på 99 % av investeringen.

Skulle man kunna förbättra verksamheten inom hockeygymnasium framöver?

Att flytta till de nationella hockeygymnasierna innebär att barnen, som precis har kommit in i sin pubertet i en tidig ålder, måste ta viktiga beslut och ansvar för många saker samtidigt. Med totalt 33 NIU-utbildningar runt om i Sverige innebär det att spelare måste resa flera timmar för att kunna utmana sina konkurrenter. Om de till exempel skulle gå på hockeygymnasium i Malmö och spela en match i Linköping, kan det ta upp till 12 timmar inklusive resor, förberedelse och match. För att hinna med skolarbetet är de kanske tvungna, så trötta de redan är, att plugga på bussen eller hemma efter en sen träning och dessutom ta hand om tvätt, laga mat och allt annat som det innebär när man inte kan bo hemma. Om en stor del av klubbens investering nu inte når högsta nivå, kan man nästan konstatera att fokus skulle vara mycket viktigare på utbildning än på hockeyn. Inte för klubben, men för spelares skull, utveckling och deras framtid i arbetslivet.

Skulle man kunna hitta enklare lösningar för att kunna utveckla ungdomsverksamheten att:

barnen mår bra och stannar längre i föreningen.
barnen kan vara i en trygg miljö under deras pubertet.
skapa bra förutsättningar där barnen kan mäta sig med andra.
förkorta restid för att kunna utmana sina konkurrenter på olika nivåer.
skapa hög kvalitativ hockey närmare i distrikten.
förekomma att föreningar drabbas av för mycket dåligt ledarskap.
ta bort för risken inom ungdomsverksamheten med ekonomiska konsekvenser.

NÅGRA FÖRSLAG VI KAN TÄNKA PÅ:

Utbildning på klubbnivå:
Börja kartlägga spelare i tidigt skede där man skapar en utvecklingsplan för att kunna hjälpa dem med deras utveckling. Kompetenser från anställda tränare (ej föräldrar) kan användas för att hjälpa till och utveckla ungdomar mer effektivt. Utvecklingsplan ska utvärderas och diskuteras med spelare för att ge dem mer trygghet och delaktighet i laget. Utvecklingsplanen ska omprövas och nya mål ska sättas upp efter var sjätte eller åttonde vecka för och fortsätta förbättra deras utveckling, färdigheter och trygghet i laget. Klubben får inte bara en bra syn på deras verksamhet, utan även ungdomarna lär sig mer om klubbens värderingar, förväntningar och spelstil. Till detta krävs även delaktighet av ledare och tränare för alla ungdomar i laget, inte bara för vissa.
Utbildning Hockeygymnasium:
Svenska ishockeyförbundet skulle kunna ändra på hockeygymnasienivå med att avskaffa de tre olika hockeygymnasium till endast en typ av hockeygymnasium. Detta med förutsättning att de professionella klubbarna måste samarbete bättre med klubbar i sitt distrikt och dela med sig av sina resurser. Utvecklingsplaner kan då utbytas och bli anpassade även med deras resurser för både lokala och professionella klubbar och då tidig få koll på ungdomarnas utveckling i helhet.
Utveckla ungdomsverksamhet:
Genom att professionella klubbar kopplar sig till amatörklubbar behöver unga duktiga spelare inte längre flytta för tidigt och därmed har möjlighet att stanna längre hos sin egen klubb. Föreningen har möjlighet att utveckla sin ungdomsverksamhet, kan bidra till en starkare ekonomi, arbetar med en högre kvalitet på hockeygymnasierna och framför allt att hockeyspelare inte slutar för tidigt, innan de ens har färdigutvecklats.
Högre andel av investeringar:
Ungdomar utvecklas i olika perioder där vissa är mer mogna än andra. Det är svårt att kunna avgöra talang tidigt när de precis har kommit in i pubertet. Genom kartläggning och via byte av resurser får tränare insyn i alla ungdomars utveckling. Detta ger dem inte bara en större möjlighet till urval av spelare jämfört med de 12–14 som vi ser på NIU hockeygymnasium idag, utan även en högre procentuell andel av deras investeringar där spelare kan utveckla sig till en duktiga spelare över en längre period.
Spela närmare i regionen:
Med att kunna behålla sina spelare hittar föreningar sina motståndare närmare som innebär kortare restider, bättre kostnadseffektivitet och mer fokus på gymnasieutbildning.
Skapa en transparent ungdomsverksamhet:
Med ett direkt samarbete med professionella klubbar kan det även innebära en ekonomisk fördel där spelare kan prova på, låna in spelare som just nu inte platsar, har varit skadade eller stötta med att fylla på vid spelarbrist. Detta kräver en mer transparent ungdomsverksamhet där man kan förebygga att spelare lämnar sin klubb eller slutar för tidigt med hockey.