Om du kallar någon talang kan det bli så att den bara gör det den är bra på och därmed inte utvecklar andra egenskaper. Det blir en ”fälla” för spelaren eftersom det löser det kortsiktiga problemet men inte fungerar på lång sikt. Det ger en rädsla för att misslyckas, för om man är talang måste man ju vara bäst och visa att man är talang med. I längden riskerar spelaren att bara göra saker hen är bra på och därmed inte utveckla sina svaga sidor eller våga misslyckas. När sedan förutsättningarna förändras (t.ex. andra växer ikapp och utvecklas eller spelaren byter lag) så kommer inte ”talangen” räcka till och då är det mycket vanligt att spelaren tappar intresset och slutar med ishockey på grund av att den inte vill misslyckas.